En blogg för att samla och sprida kunskap om vård och omsorg.

Jag heter Nadja och vill med denna blogg samla och sprida kunskap för vård och omsorg. Jag kommer bland annat tipsa om intressanta projekt och litteratur i ämnet. Bloggen är också till för att samla berättelser från er besökare. Kontakta mig på viivard at hotmail.se


onsdag 31 augusti 2011

IPPI, verktyg för äldre, funktionshindrade och anhöriga.

IPPI är ett hjälpmedel som gör att äldre och funktionshindrade kan hålla kontakten med omvärlden direkt i vardagsrummet. Det enda som krävs är en tv apparat och mobiltäckning. Det fodras inga svåra installationer eller teknikkunnande. Grundidén är att använda den kunskap som redan finns och brukas hos användaren, kan han eller hon navända en tv apparat så kan vederbörande också använda IPPI.
Verktyget kan liknas vid en brevlåda som kopplas till tv:n. Via en enkel fjärrkontroll kan användaren titta på ljudmeddelanden och bilder, som IPPI tar emot via e-post eller sms. På detta sätt kan användaren komma ikontakt med alla som internetuppkoppling eller mobiltelefon.
Till största delen används IPPI av den äldre eller funktionshindrade för att komma i kontakt med anhöriga, men vård och omsorg har också mycket stor nytta av IPPI genom att de lättare kan informera IPPI användaren.
Kort sagt bidrar IPPI till en förenklad vårdprocess och social delaktighet.
Läs mer om IPPI på deras hemsida: www.ippi.se

fredag 11 mars 2011

ACTION

ACTION är ett webbaserat stöd för anhöriga till äldre personer med kroniska sjukdomar. Stödet omfattar en dator med informationsprogram, spel, samhällsinformation och bildtelefon för kontakt med andra ACTION användare och ACTION centralerna. ACTION centralerna bemannas av vårdpersonal som genomgått utbildning för att kunna ge användarna ett bra stöd via bildtelefon och hemsbesök. De hjälper användarna med allt från datorn till vart de skall vända sig i samhället med olika frågor.

ACTION gör att de anhöriga får kontakt med andra i liknande situationer och bryter en isolering på flera sätt. De får utbildning i att använda dator och internet samt så får de tillgång till ett kontaktnät med både ACTION central och andra anhöriga. Många av användarna befinner sig i tunga och svåra vårdsituationer och de kan ha svårt att komma hemifrån.

Läs mer om ACTION på http://www.actioncaring.se/

Hur det är att ha demensdiagnos.

Jag såg detta klippet på det amerikanska programmet "The doctors". En av programledarna tillika läkare testade utrustning för att bara under en stund uppleva Alzheimers sjukdom.

Detta kanske vore något för människor som arbetar i vården, eller anhöriga som vill få en djupare förståelse för den närståenes situation? Se inslaget via länken nedan:

http://www.thedoctorstv.com/videolib/init/2220

Nationell Kompetenscentrum Anhöriga

Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga (i fortsättningen NKA) är ett samarbetsorgan mellan olika parter som samlar och sprider forskning om anhörigstöd. Den röda tråden i projektet är "partnerskap" det vill säga att anhöriga och äldre med kronisk sjukdom involveras i hela processen för att ta fram ny kunskap.

NKA har producerat kunskapsöversikter med samlad forskning i området. NKA driver också något som kallas "lärande nätverk". De lärande nätverken består av personer med olika bakgrunder, såsom anhöriga, äldre med kroniska sjukdomar, beslutsfattare och personal. De lärande nätverken diskuterar kunskapsöversikterna utifrån olika teman. Dessa diskussioner blir inspirationsmaterial som går att beställa från NKA, för att exempelvis användas som underlag till studiecirklar. Även kunskapsöversikterna går att beställa.

Läs mer om detta på NKA:s hemsida: http://www.anhoriga.se/

Där kan ni också läsa om intressanta exempel på projekt och arbete med anhörigstöd i landet.

Att arbeta i partnerskap.

För ett antal år sedan arbetade jag som vårdbiträde och tyckte att jag gjorde ett bra jobb vilket jag säkert också gjorde. Men med tiden och under mitt arbete i att utveckla anhörigstöd har många polletter trillat ner. När jag tänker tillbaka på en del situationer så vet jag nu hur jag skulle göra annorlunda.

Vårdpersonal sliter hårt och det är inte alltid lätt att arbeta mot tiden och kanske dessutom känna sig motarbetad av anhöriga som inte förstår varför man utför sitt jobb på ett visst sätt. Så var det till exempel med ett par där maken vårdat sin fru under många år. Han hade utvecklat sin teknik och viste vad hon kände sig trygg med. Samtidigt får sommarvikarierna gå förflyttningsteknik varje år som vi ska följa. För honom ter det sig som hokus pokus när vi går in och grejjar med hans fru för toalettbesök och annat bestyr. Han la sig konstant i, knuffade undan oss så vi inte fick plats och skulle göra på sitt sätt. Detta innebar onda ryggar för oss och konstanta konflikter.

Idag ser jag tillbaka på detta och inser vilket intrång det är i någons liv, människor som kommer in i ens hem, börjar plockar och grejja med ens saker utan att fråga. Att de dessutom ska vända och styra med ens äkta hälft på ett sätt som man själv inte är beredd på, det måste kännas mycket frustrerande.

Problemet ligger kanske i tankesättet att vi ska göra vårt jobb och att han inte får lägga sig i. Vad är egentligen den stora faran med att han får hjälpa till, får känna sig delaktig och att han har kontroll på situationen? Jag har full förståelse för att en del anhöriga inte vill hjälpa till och det ska de inte behöva. Men jag tycker också att de ska möjlighet till det om det är deras önskemål. En idé hade kanske varit att låta maken gå på förflyttningstekniken tillsammans med sommarvikarierna. Då skulle han förstå vårt hokus pokus och kanske till och med påminna när man göra fel och vice verca. Det skulle inte ens kosta pengar.

Att samarbeta med anhöriga på detta sätt kallas att arbeta i partnerskap. Jag kommer beskriva mer om detta framöver och de projekt där arbetsättet förespråkas och sprids.

Jobbar du själv i vården, är enhetschef, politiker eller kanske anhörig? Kommentera gärna dina synpunkter och egna ideér. Vet du om något liknande arbetsätt på något boende? Tipsa gärna så jag kan berätta om det här.

Minnesverktyg


Birgitta Näsman och Monica Forsberg har producerat böcker för personer med tidig demensdiagnos. Dessa kan användas tillsammans med anhörig eller vårdpersonal och på detta sätt skapa gemenskap och en trevlig stund. Boken stimulerar syn, hörsel, känsel och lukt. Detta genom bilder från 40-50 tal, doftfält, strukturerade ytor och en cd skiva med tidtypiska miljöljud och melodier.

PIL


Patientforum i Lund arrangerar sedan 2006 utbildningar för patienter och dess anhöriga. Utbildningen görs utifrån norsk modell som går ut på att involvera erfarna patienter som tillsammans med vårdpersonal för en dialog med kursdeltagarna.
Modellen beskrivs i boken Hälsopedagogik.
Boken kostar 100 kronor och kan beställas från ABFs webbshop, http://www.bildaforlag.se/ eller via kundtjänsten, telefon 033-400 00 10, fax 033-400 00 20 eller e-post kundtjänst@b7ld.se.

Anhörigforum på Internet

Hösten 2010 startade ett Internet forum för personer  vars närstående bor på särskilt boende för äldre samt anhöriga vars närstående får vård i hemmet.
Forumet finns på http://www.vardboendeforum.se/
Initiativtagaren till forumet driver även en blogg i ämnet: http://demensbloggen.wordpress.com/

Octopus demens.

Octopus demens AB är en firma som drivs av Kerstin Lundström. Hon producerar och säljer böcker och filmer, såsom ”När Asta blir arg” och ”Möte med Lena”. ”Möte med Lena” har jag sett själv och det är en mycket gripande dokumentär där man får följa intervjuer med Lena under sex år, från tidig demensdiagnos till framskriden demens.
Kerstin arbetar även mycket med att föreläsa och har bland annat samarbetat med rikspolisstyrelsen. På deras uppdrag skrev hon boken ”När du möter en dement medmänniska”.
Kerstin driver även webbsidan http://www.demensbutiken.se/ där hon samlar allt bra hon vet i bokform och hjälpmedel angående demens.
Hon driver även ett projekt inom Uppsala Östra Rotaryklubb samt i samarbete med websidan ”Ung Anhörig”. Projektet går ut på att vuxna medlemmar i rotaryklubbar stöttar tonåringar som har en demenssjuk förälder, genom att hjälpa och stötta dem med saker som deras föräldrar inte kan göra.