En blogg för att samla och sprida kunskap om vård och omsorg.

Jag heter Nadja och vill med denna blogg samla och sprida kunskap för vård och omsorg. Jag kommer bland annat tipsa om intressanta projekt och litteratur i ämnet. Bloggen är också till för att samla berättelser från er besökare. Kontakta mig på viivard at hotmail.se


fredag 11 mars 2011

Att arbeta i partnerskap.

För ett antal år sedan arbetade jag som vårdbiträde och tyckte att jag gjorde ett bra jobb vilket jag säkert också gjorde. Men med tiden och under mitt arbete i att utveckla anhörigstöd har många polletter trillat ner. När jag tänker tillbaka på en del situationer så vet jag nu hur jag skulle göra annorlunda.

Vårdpersonal sliter hårt och det är inte alltid lätt att arbeta mot tiden och kanske dessutom känna sig motarbetad av anhöriga som inte förstår varför man utför sitt jobb på ett visst sätt. Så var det till exempel med ett par där maken vårdat sin fru under många år. Han hade utvecklat sin teknik och viste vad hon kände sig trygg med. Samtidigt får sommarvikarierna gå förflyttningsteknik varje år som vi ska följa. För honom ter det sig som hokus pokus när vi går in och grejjar med hans fru för toalettbesök och annat bestyr. Han la sig konstant i, knuffade undan oss så vi inte fick plats och skulle göra på sitt sätt. Detta innebar onda ryggar för oss och konstanta konflikter.

Idag ser jag tillbaka på detta och inser vilket intrång det är i någons liv, människor som kommer in i ens hem, börjar plockar och grejja med ens saker utan att fråga. Att de dessutom ska vända och styra med ens äkta hälft på ett sätt som man själv inte är beredd på, det måste kännas mycket frustrerande.

Problemet ligger kanske i tankesättet att vi ska göra vårt jobb och att han inte får lägga sig i. Vad är egentligen den stora faran med att han får hjälpa till, får känna sig delaktig och att han har kontroll på situationen? Jag har full förståelse för att en del anhöriga inte vill hjälpa till och det ska de inte behöva. Men jag tycker också att de ska möjlighet till det om det är deras önskemål. En idé hade kanske varit att låta maken gå på förflyttningstekniken tillsammans med sommarvikarierna. Då skulle han förstå vårt hokus pokus och kanske till och med påminna när man göra fel och vice verca. Det skulle inte ens kosta pengar.

Att samarbeta med anhöriga på detta sätt kallas att arbeta i partnerskap. Jag kommer beskriva mer om detta framöver och de projekt där arbetsättet förespråkas och sprids.

Jobbar du själv i vården, är enhetschef, politiker eller kanske anhörig? Kommentera gärna dina synpunkter och egna ideér. Vet du om något liknande arbetsätt på något boende? Tipsa gärna så jag kan berätta om det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar